Längesen jag uppdaterade nu, men det beror på att det har varit mycket att göra på sistone. Jag älskar att ordna fest, och min och Gabbsans 50-års fest i Gamla stan blev till en kväll vi aldrig kommer glömma! Hade så galet kul och tror att de flesta som var på plats kände samma grej. Det är mycket att tänka på och fixa inför en sådan fest. T.ex. att fundera på hur mycket mat som behövs till 27 pers, inhandla nog med dryck, plastglas, värmeljus, fixa musik, dekorationer, fixa presskannor till kaffet, låna högtalare, självklart förbereda lekar och inte minst fixa inbjudningskort. Det var helt klart bra att vara två om det hela, och tack och lov fick vi mycket hjälp av snälla vänner och pojkvänner! Men nog har det varit mycket att stå i ändå! Men det var värt allt, kunde inte firat våra 25 år på ett bättre sätt!!

Här kommer ett litet potpurri från kvällen med stjärnorna.

Attans!
Igår sprang jag in i lägenheten under igen. Typiskt mig! Det roliga var att jag i förrgår mötte han som bor i lägenheten vid utgången och han sa:
"Det var längesen du sprang in hos oss nu!" (det var faktiskt säkert ett halvår sen)
Jag skitnöjd:
"Japp, jag har ju lärt mig att kolla mig runt och se så att jag är på rätt våning innan jag kliver in nu ser du!"

Och så igår, lite halvbråttom sprang jag till Mathilda för att hämta limejuice till kycklinggrytan som stod och puttrade på spisen. Passade sedan på att kolla posten på nedre botten när jag ändå var utanför dörren (första gången på dagen, notera att klockan var 18). Från nedre botten sprang jag uppåt och självklart blev det fel våning. Med limeflaskan i högsta hugg sprang jag in i grannarnas lägenhet..

Självklart sitter ägarna till lägenheten i soffan rakt fram från dörren och fnissar när jag rusar in i deras hall. "NEJ skit oxå, nu gjorde jag det igen!!" sa jag och skämdes lite lätt. Kallpratade snabbt med mina snälla grannar där under, och rusade sen vidare upp en trappa till rätt lägenhet.

Undrar hur många gånger jag har gått upp de FYRA trapporna till våran lägenhet? Min hjärna borde vara inställd på detta avstånd, och inte få för sig att föra min kropp in på FEL våning. Kanske sitter det kvar i ryggmärgen att det ska vara tre trappor, som det var till studentkorridoren jag bodde i innan.. Inte vet jag.  Fast min teori är att det var min hjärna som blev påminnd om denna roliga insident när grannen tog upp ämnet häromdagen. Därför tänkte den att nu jädrar ska hon få springa in där och skämmas lite igen. Rätt åt henne!!

Vi är inte riktigt överens, jag och min hjärna..

Det är inte ofta jag blir sådär riktigt arg och besviken, men det blev jag igår. För att göra en lång historia kort fick jag igår genom en slump reda på att ett brev som jag i förtroende skrivit till en medarbetare på mitt sommarjobb på äldreboendet nu satt i den allmänna pärmen på arbetsplatsen. Det är en pärm som ALLA ska läsa, där all viktig information om vad som händer på arbetsplatsen finns. Jag hade skrivit vad jag tyckte om arbetsplatsen (jag var ju inte helt nöjd) och mina personliga tankar om sommarens arbete och mina arbetskamrater. Detta gjorde jag för att hon BAD mig att skriva det. Inte trodde jag att hon skulle sprida ut det till alla som arbetar där..

Det är ju såklart bra att åsikterna kommer fram, så att cheferna kan förbättra stället, men dessa åsikter har jag ju skrivit i den anonyma utvärderingen också. Varför mitt personliga brev hamnat i pärmen har jag ingen aning om. Ett brev som jag lagt i hennes fack och som börjar med "Hej Stina" betyder väl inte att det är en allmän kännedom?!

När jag kom hem skrev jag i stundens hetta ett LÅÅNGT mail och berättade hur jag kände, att det är oacceptabelt och frågat varför de inte först frågat mig om det var ok att lägga ut mina personliga åsikter på det där viset. Ja, jag var riiiktigt arg och skrev några mindre trevliga saker i mailet, tex att jag är kränkt och sårad, att jag aldrig mer vill sätta min fot där igen och att det är synd om de stackars vårdtagarna som ibland får en så förskräcklig kost (ja, liiite överdrivet jag vet).

Som tur var har jag precis läst om hur man ger kritik på bästa sätt i psykologin, och har då lärt mig att man INTE ska kritisera medan man är arg eller ledsen, för då kommer orden inte ut rätt. Jag avvaktade med att skicka mailet till cheferna och gick och tränade stenhårt istället. Allt för att aggretionerna skulle UT!

På kvällen hjälptes jag och Mogge åt att skriva om brevet och ta bort vissa lite för aggressiva delar. Skickade det tillslut och nu väntar jag med spänning vad jag kommer få för kommentar..!

Dags för kalas! Ingen tårta, bara cupcakes dagen till ära.



Hej, mini-Leila heter jag och jag gillar att BAKA.




Långbordsfika med mina tjejer






Mathilda fundrar på vilken cupcake som egentligen var godast!?




Maria försöker förgäves få in hela cupcaken i munnen på en gång




...och vinnaren är "Carrot ginger walnut cupcake" Hurra hurra hurra.



Sen dags för psykologi-föreläsningar i universitetshuset.
OJ va mätt man var! Det är bra drag i tre cupcakes, på energifronten alltså.




Utanför stod den här snyggingen och väntade på mig...




Ja, det var ett strålande fint väder. Nej ,jag har inte photoshopat in domkyrkan.






Vi gick på restaurang Peppar Peppar. Vilken surprice, där satt MOR och FAR!
Luringar där!





Jag fick PAKET!!





Mat och rödvin, gott gott gott.



Ja det var den dan jag fyllde 25 det. Tack alla som förgyllde min dag!

2009-09-15...jo tro det eller ej, men det är min TJUGOFEMÅRSDAG!



I soluppgången klockan 06.30 var det dags att korka upp champagnen!!




Sen bjöds man på en fantastiskt lyxig frukost på....soffan!




Thanks lovely you! Kanonstart på en bra dag.



Det är nästan så att jag måste räkna efter själv...
Tjugofem? Kan det stämma? Men det är ju gammalt ju?!


Som min arbetskamrat sa;
Nu har man avverkat en tredjedel av livet!
(om man räknar med att trilla av pinn vid 75 dvs)


Huva hemska tanke.

Kändes så rätt att avsluta denna långa dag med två KB & RBS mackor.
(ja det är faktiskt bröd långt där under..)



(köttbulle och rödbetssalladsmackor)

NU längtar du väl iallafall ändå hem en aning Anders?! =)

Idag har jag, Jenny och Maria (och ca 26 000 andra) sprungit TJEJMILEN 2009!
Gick grymt bra. Jag vet inte vad det är med mig och tjejmilen, men båda
gångerna jag har sprungit har det varit KUL och gått riktigt BRA.
Fin bana, fint väder, lagom trångt, ingen antydan till håll eller andra besvärliga bestyr.
En kanondag helt enkelt.
Ja, nog plågas man en del de sista 4 km, men det glömmer man när man kommer i mål!

Ny rekordtid: 52.43

Imorgon börjar den nya terminen. Psykologi here we come!

Aaahh! SEMESTER! Vilket härligt ord. Detta skulle bli den sista för sommaren 2009.

Roadtripens runda: Uppsala - Nyköping - Eskilstuna - Dala-Järna - Sundsvall - Uppsala
Deltagagare: Fem glada dietiststudenter
Mål: Att besöka åtminstone tre hemstäder med tillhörande familj, besöka en sommarstuga, äta kräftor samt stanna vid minst en loppis längs vägen.









MISSION COMPLETED!
Å det var en fantastiskt rolig/härlig/skön/perfekt resa.


Tack till alla inblandade!

Lilla Tyra, Morgans systerdotter ska döpas på lördag.
Åh va kul det är att pyssla!







Efter lite trubbel med doppresenten (beställde ett smyckeskrin på internet, trasigt vid framkomst..) blev det så här i sluttampen ändrade planer. Idag sprang jag på stan efter jobbet (man är ju ute i god tid som vanligt!) och köpte regnskog till storleken av en fotbollsplan på Body Shop till henne, fick ett fiiint certifikat som vi ramade in. Hittade även detta söta presentpapper och ett fint dopkort med gulddetaljer.

Det är nästan så man vill döpa om sig själv och ge paketet till mig själv. Älskar fina paket!

För övrigt så jobbar jag imorgon min SISTA dag för sommaren på äldreboendet, eller omvårdnadsboendet som det så fint heter, i Bälinge. Känns riktigt skönt. Trots att det har sina härliga stunder då gamlingarna är på bra humör och är söta och gulliga så är det ett jäkla slitgöra rent ut sagt. Och för ingen lön att tala om. Näe, nu ska jag ha 1,5 veckas ledighet.

Kommer bli grymt bra.

Efter det blir det en helgs kaffeförsäljning, Tjejmilen, psykologikursstart, Alanya en vecka med hela tjocka släkten och sen är det dags att fylla 25. Ja det var väl mitt liv den närmsta tiden.. HEJ


Oh yes, jag har gjort mönstret alldeles SJÄLV! Är mäkta stolt faktiskt.

Till alla er därute, om ni som jag har börjat ert nya liv så här efter alla godsaker som hör sommaren till.
Titta på den här och bli peppade för att "slanke dig litt". Aldrig mer blir du sugen på smågodis, I promice.

Ole-Ivars, vilka hjältar!
Världens bästa video:





PS. jag har ingen aning om hur man gör för att få upp själva you-tube-rutan här på bloggen...
Nån som känner för att berätta för en liten stackare som mig?

Thanks brothá!

Hanna och jag tog oss ut på en liten utflykt en solig dag i Uppsala.
Bara hon och jag och våra Canon-systemkameror!

Först strosade vi runt högarna i Gamla Uppsala.







Hanna blev lite trött i solskenet =)


Sen unnade vi oss en glass och en kopp kaffe på det mysiga cafét i Ulva kvarn.

En sån HÄRLIG sommardag!

En sån galet VARM vecka.
Undrar hur många liter vätska man druckit/svettats ut? Kan man ju fundera på.

Igår jobbade jag lite extra på Saluhallen och sålde lite kaffe och choklad. Där inne var det svalt och skönt, när man gick ut var det som att gå ut från ett plan när man landat på en charterort. En vägg! Det var ca 30 grader i skuggan och solen stekte som aldrig förr.

Sedan gick jag och Petra och käkade mycket god och prisvärd lunch på VästGöta nation i skuggan och sen styrde vi upp en härlig sommarmiddag med några Östersundsflickor, Gabbsan och Maria, hemma hos mig. Kul att hänga med enbart gamla Ö-sundare för en kväll, många fina gamla minnen dök upp under kvällen!








När brudarna dragit hem var det fortfarande smoking hot. Kolla in temperaturen och klockslaget, man kan ju inte tro att det är i Sverige på riktigt! Några som verkar älska värmen är myggen. Uppsala verkar ha blivit mygghålan nummer ett. Myggen är små och störande och lämnar efter sig små, bulliga bett som aldrig slutar klia. Lite störigt faktiskt.

Jomenvisst. Jag har hälsat på livs levande isbjörnar!

En liten dröm som gått i uppfyllelse faktiskt. Jag har sedan ca ett år tillbaka varit isbjörnsfadder, dvs att jag skänker pengar till WWF:s arbete varje månad för att hjälpa isbjörnarna runt om i världen. Gör det du med! Det är kul, man får mail ibland om hur läget är för isbjörnarna och om hur arbetet går och dessutom kan man följa några isbjörnar och se var de rört sig på en karta.

När vi ändå firade midsommar i mysiga Garsås utanför Mora passade vi på att besöka de två nyinflyttade isbjörnarna på Grönklitt i Orsa. De var lite trötta och lata i värmen, men hade faktiskt en stor snöhög att leka i om de kände för det. Kändes mycket bättre än vanliga djurparker för varje art har stooora skogsområden att vandra omkring i, så ibland fick man ha tur för att ens se något djur.





Papa bear vilar sig i under en gran. Ser inte ut att må så dåligt trots inhängnaden!





Självklart fanns det massa andra björnar också, såsom pappa brunbjörn.




"Jag vill gå hit, till den stora kamtjatkabjörnen för den är skiiiitstor.."

Det var härligt att vara äkta turister med kameran runt halsen och titta på djur för en dag.

Snacka om att pusta ut. Sista tentan för terminen, faktiskt sista tentan inom ämnet kost är avklarad (lite läskigt!). Det känns sådär härligt ledigt för tillfället. Ingenting som MÅSTE göras eller som man egentligen borde göra istället för det man VILL göra. Jag känner mig som vanligt efter tentor helt tom i hjärnan, all information som tidigare var tvunget att finnas lagrat för morgonens tenta börjar sakta med säkert lösas upp och försvinna i intet. Eller ja, mycket finns väl kvar där inne nånstans, men i hippocampus (där nya minnen bildas) där börjar det bli härligt tomt! Lilla sjöhäst, nu kan du äntligen slappna av!

Sommar. Sommar och... regn! Jajja, man kan ju inte få allt! Hade det till råga på allt varit soligt och varmt idag, då hade jag nog fällt en tår av lycka. Nu är jag istället bara sjukt nöjd och glad och lycklig över att vara LEDIG! Efter tentan gick jag dyngsur till Classe och köpte mig en regnponcho OCH ett paraply. Men måste vara helgarderad. Svenska sommar, here I come!





Japp, thats me. I lördags fick jag min största fisk hittills på flugspö i en liten å mitt i Dalarnas vildmark. Regnbåge på 8 hekto, det ni. Är inte helt bekväm med att hålla en levande fisk i mina händer, så den slank ur näven och tog risken..

..men lika glad för det var jag, men gladast var nog fisken.

HJÄLP!
Det är blodbrist i landet!
Nu när bloggen är inne i en seriös period så måste det påpekas...

Idag ställdes FEMTON operationer in på Akademiska sjukhuset här i Uppsala sa de precis på Nyheterna.
DET FINNS INGET BLOD I BLODBANKEN!



Själv lämnade jag blod för några veckor sedan (sjukt stolt över mig själv) efter att ha haft diverse bortförklaringar i ett halvår.. Det var ju inte alls så farligt. Nu ska jag vara blodgivare resten av livet.
Men tyvärr så kan jag ju inte ge igen förrän om fyra månader.

Så därför är det upp till er därute och skänka lite av det röda guldet till bättre behövande NU!!!


(dessutom får man ju en present och gratis fika)