Det är inte ofta jag blir sådär riktigt arg och besviken, men det blev jag igår. För att göra en lång historia kort fick jag igår genom en slump reda på att ett brev som jag i förtroende skrivit till en medarbetare på mitt sommarjobb på äldreboendet nu satt i den allmänna pärmen på arbetsplatsen. Det är en pärm som ALLA ska läsa, där all viktig information om vad som händer på arbetsplatsen finns. Jag hade skrivit vad jag tyckte om arbetsplatsen (jag var ju inte helt nöjd) och mina personliga tankar om sommarens arbete och mina arbetskamrater. Detta gjorde jag för att hon BAD mig att skriva det. Inte trodde jag att hon skulle sprida ut det till alla som arbetar där..

Det är ju såklart bra att åsikterna kommer fram, så att cheferna kan förbättra stället, men dessa åsikter har jag ju skrivit i den anonyma utvärderingen också. Varför mitt personliga brev hamnat i pärmen har jag ingen aning om. Ett brev som jag lagt i hennes fack och som börjar med "Hej Stina" betyder väl inte att det är en allmän kännedom?!

När jag kom hem skrev jag i stundens hetta ett LÅÅNGT mail och berättade hur jag kände, att det är oacceptabelt och frågat varför de inte först frågat mig om det var ok att lägga ut mina personliga åsikter på det där viset. Ja, jag var riiiktigt arg och skrev några mindre trevliga saker i mailet, tex att jag är kränkt och sårad, att jag aldrig mer vill sätta min fot där igen och att det är synd om de stackars vårdtagarna som ibland får en så förskräcklig kost (ja, liiite överdrivet jag vet).

Som tur var har jag precis läst om hur man ger kritik på bästa sätt i psykologin, och har då lärt mig att man INTE ska kritisera medan man är arg eller ledsen, för då kommer orden inte ut rätt. Jag avvaktade med att skicka mailet till cheferna och gick och tränade stenhårt istället. Allt för att aggretionerna skulle UT!

På kvällen hjälptes jag och Mogge åt att skriva om brevet och ta bort vissa lite för aggressiva delar. Skickade det tillslut och nu väntar jag med spänning vad jag kommer få för kommentar..!