Bullibull..
Det är gott med bullar. Därför har jag tagit tag i saken och bakat mina specialare kardemummabullar idag. Det tar sjuukt lång tid (perfekt när man egentligen borde läsa om nervsystemet), luktar fantastiskt gott och smakar inte helt fel till ett glas kall mjölk!
En given regel när man bakar bullar (iaf när JAG gör det) är att bränna en plåt. Inget undantag denna dag, sista plåten brändes, och den där goda doften i lägenheten blev utbytt mot en mindre behaglig lukt.. ATTANS!
Ändå tur i oturen att det var den sista plåten som bara bestod av 6 stackare...
Först fil, sen en MIL!
Jihooooo!
Jag har sprungit TJEJMILEN 2008!
Jag är bäst!
Det grundar jag på att detta var min ANDRA mil i hela mitt liv (i ett sträck dvs). Provsprang en mil i onsdags, tog 57 minuter och var en lång plåga som mitt knä inte riktigt pallade. Var därför rätt nervös hur det skulle klara av gårdagens mil runt Djurgården i Stockholm...
Men gud va bra det gick. Startade klockan 12.30 i solsken och var en av 25 000 tjejer på plats. Det var rätt trångt i början, vilket gjorde att det gick segt. Kände av knät första kilometrarna, men sen försvann det och resten av loppet gick som på räls! Jag hade energi som aldrig förr och ville aldrig komma i mål. Inte likt mig! Den där lilla biten druvsocker jag knaprade i mig efter sju kilometer kanske gjorde susen, eller den svalkande regnskuren, vad vet jag. Men i mål kom jag i strålande sol och med en spurt som kommentatorn i speakern till och med förvånades över!! Och jag klarade det på rekordtid, under 55 minuter (54:59)! YES!
Aldrig har en Frödinge Ostkaka smakat så gott som där i målfällan. Var där med Åsa och Jenny och vi var skitnöjda alla tre. Det var riktigt kul!
Tjejmilen är en sån där grej (precis som Vasaloppet) som man bara SKA göra nångång, för att bevisa för sig själv att man pallar. Nu har vi bestämt att detta blir tradition varje år. Så ni som känner er manade, bara att hänga på!
Jag har sprungit TJEJMILEN 2008!
Jag är bäst!
Det grundar jag på att detta var min ANDRA mil i hela mitt liv (i ett sträck dvs). Provsprang en mil i onsdags, tog 57 minuter och var en lång plåga som mitt knä inte riktigt pallade. Var därför rätt nervös hur det skulle klara av gårdagens mil runt Djurgården i Stockholm...
Men gud va bra det gick. Startade klockan 12.30 i solsken och var en av 25 000 tjejer på plats. Det var rätt trångt i början, vilket gjorde att det gick segt. Kände av knät första kilometrarna, men sen försvann det och resten av loppet gick som på räls! Jag hade energi som aldrig förr och ville aldrig komma i mål. Inte likt mig! Den där lilla biten druvsocker jag knaprade i mig efter sju kilometer kanske gjorde susen, eller den svalkande regnskuren, vad vet jag. Men i mål kom jag i strålande sol och med en spurt som kommentatorn i speakern till och med förvånades över!! Och jag klarade det på rekordtid, under 55 minuter (54:59)! YES!
Aldrig har en Frödinge Ostkaka smakat så gott som där i målfällan. Var där med Åsa och Jenny och vi var skitnöjda alla tre. Det var riktigt kul!
Tjejmilen är en sån där grej (precis som Vasaloppet) som man bara SKA göra nångång, för att bevisa för sig själv att man pallar. Nu har vi bestämt att detta blir tradition varje år. Så ni som känner er manade, bara att hänga på!