Då har jag börjat ett nytt jobb då…nu igen!

Den här gången ger jag mig in i växeltelefonisternas värld. Har idag varit på upplärning på det rätt stora företaget i 4 timmar och bl.a. lärt mig använda Centrex, telefonväxelprogrammet, som det visst trodde att jag redan kunde. Tji fick de. Men det gick helt ok. Jag kopplade folk lite hit och dit, har inte riktigt kommit in i vilka knappar som betyder vad, så några samtal råkade jag trycka bort i onödan. Men men, är man nying så är man. Hon som lärde upp mig var en pigg, trevlig, 150 cm lång (!), 43-årig dam som var väldans pratglad. Det blev mer prat om annat än om självaste jobbet vill jag lova.

Nu ska jag sitta där i min ensamhet och svara i telefonen i 2 dagar medan hela personalstyrkan åker till Paris... Rätt vågat tycker jag att lita på lilla mig. Inte för att det ska vara några problem, men jag kunde ju ha varit en slashas, en mytoman, en tjyv eller helt enkelt en skojare som bara skiter i att svara. No one knows!

Efter upplärningen tog jag en sväng på stan för att hitta den där perfekta gråa koftan som jag letat så länge. Efter ett antal besök i provhytter och hela t-shirten full av koftludd så hittade jag den äntligen! Den är inte riktigt som alla andra, det var därför jag tillslut slog till. 299:-, vilket kap!

Annars har livet rullat på som vanligt. Mycket fotboll har det blivit. Igår jobbade vi med laget på p-16 landskampen som spelades på vår ”nya” hemmaarena Torvallen.



Det var Sverige mot Skottland, oj vilken folkfest! Trots regnet tog sig 1849 pers dit! Kul! Ännu roligare var mitt och Johannas jobb som publikvärdar. Vi stod vid ”vipläktaren” i våra gigantiskt stora orangea jackor och bestämde vilka som fick sitta där och inte. Kanonbra läge att kolla på matchen! Tyvärr slutade matchen 2-1 till Skottland…

Hörs. Hej!