Häromdagen tog jag svängen till Systemet för att fylla på lite i dryckesförrådet. Det var en tisdag förmiddag och det var lugnt och tyst i butiken. Självklart hann en liten rynkig gubbe, gammal som gatan före mig till den enda kassan som var öppen. Och ingen kan anklaga honom för att vara snabb, vilket personer i den åldern aldrig är. Tillslut var det min tur, jag lassade upp varorna och innan jag han plocka fram leg sa kassörskan:
- Sjuttioåtta kronor och leg tack.
- Japp, det ska bli! sa jag.

Då tittar den riiiiktigt gamla gubben upp längst ner vid rullbandet och säger (tänk gammal skakig röst):
- När man är så gammal som jag....då behöver man aldrig visa leg! Och så skrattade han sådär skrockande som gamla människor gör.
- Åh va bra, sa jag till den gamle.
- Näe det är inte bra att bli så gammal som jag... suckade han lite uppgivet.

När jag betalat klart och stod bredvid den gamle (som inte hunnit packa i sin vinbox i tygpåsen än) och packade ihop mina flaskor knackade han lite lätt på min högra axel och viskade i mitt öra:
- Jag är faktiskt åttionio år!! Så fnissade han lite och började sakta röra sig mot utgången.



Sådär söt och fnissig vill jag också vara när jag vid 89 års ålder springer på Systemet och handlar rötjut.