Vad gör man när man bestämt fika med gänget en söndagförmiddag, och de sedan en efter en bangar tills det bara är en själv kvar som är på?!

Det här råkade jag ut för idag. En sov, en var trött, en jobbade, en hade ont i magen (så kan det vara, inget ont om er) men JAG själv var skitsugen på att gå nånstans och ta en kopp fika... När till och med brorsan skyllde på tentaplugg och min kusin var skitbakis så gav jag upp. Istället slog jag slag i saken och...

...gick och fikade själv!

Till saken hör att jag haft en jobbarhelg, varit sambolös och bara längtade att få göra något roligt den här lediga söndagen. Och nog var det trevligt att bara sitta där och mumsa på gott fika.

Men varför ska det vara så svårt och så konstigt att gå och fika själv. Ja jag vet att det är oftast det sociala man är ute efter främst, men hallå. Jag var hungrig och lat. Fiket låg inte alls långt hemifrån och hade många godsaker till bra pris.

Jag erkänner att det var lite stelt i början, speciellt eftersom jag fick sitta längst ut på ett tomt långbord, vilket gjorde att jag såg ut att vara ensammast i världen. Men efter ett tag blev det riktigt trevligt. Jag satt och njöt av en fantastiskt god smoothie med hallon och banan, en avokadomacka och en kaffe.

Eftersom jag bara kunde använda munnen till att tugga och dricka (att prata med sig själv skulle nog vara att gå över gränsen), så gick det såklart ovanligt fort att äta och dricka upp. Och det känns lite konstigt att bara sitta tyst själv, utan att ha något att göra. Så för en stund blev jag tvungen att fippla lite med mobilen, trots att jag försökte undvika detta. 

Men min slutsats är såhär. HITTA PÅ SAKER SJÄLV! Om ingen vill följa med så dra själv. Vad är problemet? Jag var iallafall lite gladare och mycket mättare efter min fika all by my self.

Sådeså!